Det har varit ett par lata dagar med besök på badplats och små utflykter både till fots och med bil.

Idag skulle det vara mulet och risk för regn så vi tog bilen och gjorde ett första stopp i marinan. Här ligger det många både små, mellanstora båtar och jättestora farkoster. Utanför på redden i den starka vinden låg det ett kryssningsfartyg modell äldre.

Vi åkte söderut längs lite stigningar och slingrande alpliknande småvägar för att försöka hitta ett fik.

GoogleMap tog oss till en pytteliten ort där det skulle finnas ett fik – fast det hade nog inte varit i bruk på länge. Men längs den öde och tysta gatan såg vi längst bort ett litet sällskap som försvann in under ett par vita parasoller. AHA tänkte Löfgren – där finns det kanske något – och visst det var ett litet typiskt italienskt matställe som drevs av en familj som inte kunde ett ord engelske. Turligt nog hade de en yngre kille som talade engelska! Stolt berättade han att han var anställd och jobbade i företaget. Här blev det kaffe, cola och en tiramisu och en äppelkaka.

Kvällspromenad längs vattnet och idag är det inte så mycket folk ute i rörelse. Tror de är och röstar.

Nu blir det kaffe och glass och imorgon packar vi och drar vidare till en ort längst ner på klacken som heter Leuce – där väntar oss regn under eftermiddagen.

På fredagen lämnade vi Lecce och styrde kosan mot kusten. Nu har vi bosatt oss i Otranto några dagar i en stor lägenhet med flera terrasser. På vägen gjorde vi några stopp men egentligen inget speciellt att visa. Vindarna var kraftiga så något besök på stranden blev det inte. Vi gick ner till stadskärnan och vandrade runt på de gamla höjderna med slott, kyrkor och smala gränder. Innan solen gick ner satt vi en stund på takterrassen och njöt.

Idag kan det bli strandbesök.

Tidigt onsdag förmiddag vände vi nosen västerut och landade i Porto Cesario. En fin liten stad med många båtar, fina badstränder och en massa gamla kyrkor och torn. Det kändes som att säsongen börjar mattas av. Här håller de stenhårt på siestan. Affärerna drog ner sina jalusier redan kl 13.00

Trafikregler bestämmer man mest själv över har vi insett. STOPP-skylt innebär inte att man stannar – kanske de saktar ner lite men inte mer.

Övergångsställen är perfekta att parkera på särskilt nära en gatukorsning….

Så kom vi då hem – efter att varit ute o kört o promenerat mest hela dagen och såg fram mot att värma pizzan i ugnen. HAHAHA varken ugn eller micro är inkopplade – så det blev rött vin och var sin bit kall pizza.

Tog en liten stadspromenad och stannade till i en gammal liten restaurang och tog in var sin Aperol Spritz och en aperitivo att dela på. Döm själva, den var inte liten – så vi fick med oss en del hem igår också. Kan bli fint till en brödbit och ett glas rött på torsdag.

På kvällen och morgonen torsdag försökte vi få till en blogg – men WIFI hade big problems i Lecce har vi förstått – så detta skrivs torsdag eftermiddag när Janne tar sin siesta.

Redan igår försökte vi hitta uppgifter om någon vingård som har öppet. Vi lyckades nu på förmiddagen och drog återigen västerut mot Copertino. Väl framme hittade vi en parkering nära Slottet och gjorde ett besök där. En gammal och nyrestaurerad byggnad. Inte mycket att se mer än en massa olika utgrävda krukor och fat – men fantastiska stora rum som tydligen används till olika ändamål under året. Fast inte just när vi kom. Valde ett litet café längs huvudgatan och tog en fika.

Så drog vi mot vårt mål: Azienda Agricolo Bruno Rolli – en häftig överraskning. Mitt ute i ingenstans och en oansenlig byggnad och knappt ngn vettig infart möter oss 2 stora hundar.

Vi ser ingen människa utan vi går runt o knackar och hundarna hänger oss i hälarna. Till slut kommer hustrun fram och börjar prata med oss – mest på italienska med lite engelska ord. Hon ringer hem sin man som är ute på fälten, han kan mer engelska. Den här vingården producerar egentligen 5 sorters viner men rose, vita och mouscatelvinerna var slut för säsongen. Kvar fanns 2 sorters röda och vi provade det billigaste och blev mycket nöjda. Vi hade väldigt roligt med familjen. Mannen ringde runt bland sina känningar gällande god italiensk mat i närheten. Så vi hamnade hos Braceria Antica Osteria i Copertinos ytterkant. Där fick vi äntligen en Spagetti Carbona – smaken lika hög som upplägget.

Nu slappar vi och tar en kopp kaffe innan det blir en liten promenad innan kvällen. Så packar vi och drar vidare lite sydost till staden Otranto där vi hyrt en lägenhet 3 nätter.

Solen skiner 25 grader och idag har vi gjort Lecce till fots.

Första som hände - Kerstin hittade en frisör och bad om att ca 1 cm skulle klippas – fast cm i Italien verkar inte finnas – blev en tum. Resultatet blev bra.

Hela city var full av poliser och militärer som bevakade presidentens besök i Lecce. Mängder av medaljer och ordnar prydde gästernas uniformer.

Vid amfiteatern som grävts ut intog vi dagens 11-kaffe och köpte vi biljetter till den stora kyrkovandringen.

Vad kan man säga mer än – överdådligt och fantastiska sagoberätteler….

På Plaza Duoma gick vi på konstutställning med religiösa konstverk från 1500 talet. Tänk vad gubbarna har gissat och målat av historien. I ett rum fanns en allvarlig varning till män som uppför sig illa – tänkvärt även i dagens läge.

Dags för pizza – men hur tänkte dom här – kolla bara in storleken! Resulterade i att vi fick bära hem en ”hel” pizza till kylskåpet.

En liten rolig sak – Janne har testat en app – ”Jag beställer en toast” – och den översatte till ”Jag vill beställa en torsdag”. Tror inte att vi ska använda den framöver.

Onsdag tar vi bilen och kör västerut till Porto Cesario – får se vad som händer då.

Italiensk frukost är inte att leka med.....

Lilla Fiaten tog oss på en tur österut från Lecce mot havet. Inte mycket folk på stränderna just nu.

Vi blötte fötterna i havet och tillbringade några timmar i solen innan vi for hem igen och handlade lite nödvändig mat o dryck.

Kvällsvandring och en fin avslutning på en liten restaurang i den gamla stadsdelen.

Idag blir det kyrkovandring.

Första dagen mot Lecce i Apulien – Italien

Började tidigt – väckning redan 02.50 och flygtransfer 03.30

Lång väntan innan vi fått den stora väskan incheckad. Sen flöt och flög det på.

Landade i Lecce och fick snabbt ut väskan och igenom ankomstkontrollen.

MEN SEN HAMNADE vi i ett Italienskt katastrofalt omständligt läge när vi skulle hämta ut bilen. Vilken fars – snabbt språk utan mer än knapp förståelse på engelska – och ju längre tiden gick så ökade röstnivån....

Sen en timmas bilresa och framme i Lecce – en söndag då det är gratis parkering, vilket innebar att vi fick cirkulera 3-4 varv i staden innan vi hittade en liten plats några kvarter från hotellet.

Bor riktigt bra i ett nytt B&B. Superfint med egen liten balkong i närheten av gamla historiska delen.

Tog en sväng på staden och tänkte – nu käkar vi lite god mat och tar ett glas rött. Då ser man inte fram mot vad som kom in. Bilderna talar för sig själv. Pastan påminde om något helt annat och smakade rent ut sagt skit. Den fick de tillbaka till köket...

Idag blir det en bilresa ut mot kusten – mer info kommer.

Det hände en del saker på vår sista del av kanalfärden. Stark vind - över 8-9 sekundmeter och en strålande sol. I den sista slussen fick vi hjälp av den nya generationen - sonen var med pappan på jobbet och fick sköta alla knapparna, en stolt kille.

En inte lika stolt man - Janne - tyckte det var lite för varmt och satte därför upp solparasollen. Gissa vad som hände? Efter några hundra meter, när vinten verkligen fick tag i den, så lyfte hela parasollen med dubbla rör och vår svenska flagga rakt upp och gjorde en sartomotal och försvann ner i kanalen. Undrar när det kommer in en båt på verkstaden som har bekymmer med propeller och där finns en blå parasoll och svensk flagga!!!

Vi har ju färdats genom Europas största vindistrikt så det var dags att smaka på råvarorna på plats. Men de smakade inte bättre än de vi har hemma mot väggen i Tranås..

Sista lunchen och middagen innebar att vi mer eller mindre tömde alla våra förråd och så tackade våra manliga deltagare för sig och tog sedan av sig sin "uniform".

Under tisdagen for vi vidare med taxi in till Toulouse - och vi bor mycket centralt - nära Capitolium.

På kvällen bjöd våra medresenärer oss på fin middag med riktigt gott vin och dessert - som tack för att vi har sytt ihop den här resan.

Tisdagen går i regnets tecken - förhoppningsvis lättar det framåt eftermiddagen. Tänk om vi hade kunnat ta med oss några av alla dessa paraplyer som täckte och prydde affärsgatan i Carcassonne.

Innan vi anlände till Carcassonne på fredagsförmiddagen gjorde vi ett stopp vid en av de få små restaurangerna längs vattnet. Det första kom vi fram till ca 10 minuter för sent. Här håller man benhårt på öppettiderna! Men bara några slussar längre ner hittade vi ett bra ställe där vi kunde fika och även ligga över vid bryggan. Huset var byggt 1850 och det var en kille som hade stenkoll på försäljning när det dök upp två stora pontonbåtar med ca 50 personer på vardera som bara skulle göra ett stopp på ca 10 minuter. Han jobbade så att svetten rann i pannan. På morgonen såg Owe en utter bara någon meter framför båten. I Carcassonne hade vi bestämt att besöka den gamla antika staden – men värmen tog över! Klarade bara av några korta promenader i den här semesterorten. Mycket folk och affärer längs den stora bilfria gatan. Här har vi träffat många olika nationaliteter – Nya Zeeland, Tyskland, Sydafrika – som alla har varit trevliga och pratsugna. MEN så dök det upp ett gubbgäng som vi har döpt till ”SURGUBBAR” - gissa varifrån – jo Sverige! De lyckades inte få ordning på kopplingen till vattenpåfyllningen och när Janne och Owe erbjöd sig att hjälpa till och låna vår slang – fick de inget vettigt svar. Idag ska vi gå vidare till Trebes där vår båtresa slutar. Taxi ska beställas till måndag morgon från Trebes in till Toulouse.