Ja då har 4 veckor gått i en svindlande fart. Mycket har vi sett och upplevt och ni som läser har bara varit med om en bråkdel för det är inte möjligt att beskriva allt i ord o bild rättvist.

Den sista dagen har vi avslutat med middag nere vid havet och samtidigt shoppat upp de sista Rupieserna. 

Innan vi åkte från badstranden tog vi farväl av våra frukttanter - två systrar som vi nog har försörjt under den här perioden.

Vi har fått information om att från kl 00.00 i natt så utbryter strejk - vilket egentligen innebär att det inte ska vara möjligt att få tag i taxi eller buss för transport till flygplatsen - men Mr Sukesan som äger huset vi bott i har lovat att han ordnar transport åt oss. Så det är bara att hålla alla tummar vi har för att vi ska få åka till flyget imorgon. Att gå dit är inte tänkbart tror det är så där en 12-13 km.

Nu avslutar vi dagen med den sista packningen + att Asta och Ingemar steker ägg till matsäcken. Ni ska veta att köpa frukost i Indien är som att äta middag - de käkar ris, kyckling o annat hela dagarna med olika sorters kryddblandningar och såser. Inte vad vi gillar som första måltid på morgonen.

JA - då har vi alltså avslutat Indien - imorgon blir det en låååång hemresa.

Tidigt kaffe och blommor o presenter på verandan. Sen blev det stranden och lite shopping varvat med bad och sol. Nu börjar det närma sig hemresan och dags att se om man får med allt i resväskorna.

Som vanligt har vi haft en allvarlig Yatsykamp och imorgon blir det family Lyckow som får stå för sista kvällens mat på restaurang ( igen...) 

Vi lägger in det sista under morgondagen.

Efter tidig avresa med bil ett 15-tal mil med ett kort stopp för kaffe o rostat bröd så nådde vi platsen i Alleppey där alla husbåtar låg i långan rad. Det finns ca 700 och antalet ökar år för år. Vår "lilla båt" som heter The Dream Cruising är ca 20 m lång och 6 m bred med 3 dubbelrum, andra våningen med soldäck och en fin plats med fotöljer och soffa i fören. I sakta mak - ca 6 knop glider vi fram längs risfält och lite träd längs kanalerna. Vi har 3 personal som sköter om oss 4 - snacka om lyxliv. Passade på att handla färska jätteräkor i ett litet skjul som kocken sedan grillade till kvällen. Maten ombord är annars rätt så indisk - ris o en massa gegga + kyckling och fisk med grönsaker och starka kryddblandningar. Många olika varianter av farkoster har vi mött - här nere är ett axplock av varierande utseende och skick. Kolla in den häftiga färjan som vid sidan av passagerarbåten har 2 kanoter med däck för mopeder och TucTucar.

Igår kväll övernattade vi längs kanalen och tog en promenad på den smala stigen. Nu är vi på väg mot ett tempel eller kyrka och så får vi se vad som händer mera innan vi kommer tillbaka till kajen imorgon förmiddag.

Trodde inte våra ögon! En liten bit utanför badstranden ser vi en stor mörk massa visa sig - sen är den försvunnen en liten stund och sen PLÖTSLIGT HOPPAR KNÖLVALAR RAKT UPP OCH PLASKAR RUNT. De låg och snurrade, visade upp sina väldiga fenor och efter en tid så slår de flera gånger i havsytan med den stora stjärtfenan. Alla på stranden bara stod upp och kollade. Sen tog det nog bara en halvtimma - då dök det upp ett gäng DELFINER som jagade småfisk.

Inom en timma flöt en MURENA iland (död visserligen) - den ser verkligen läskig ut med alla sylvassa tänder.

Vi har lämnat in Löfgren på rekonditionering i form av Ayurvedabehandling - han blir klar på tisdag (men får permission varje kväll)...

Ingemar o Asta har adopterat en liten flicka (16,5 kg). Hon har stått utanför en butik i några år och tittat ut över stranden. Nu får hon följa med hem till Tranås i vår största resväska.

Då blev det en kort båttur på "backwater" i närheten av Kovalan - närmare bestämt Poonar där det var helt perfekt omgivning och många "golden eagles" som cirklade i luften över oss där vi gled fram mellan palmer och mangroveträd. Stannade till vid en floating restaurang och passade på att ta en kaffe och citronpannkaka innan vi gick vidare till en oändlig strand. Enorma vågor och milslång kustlinje. 

På hemvägen gjorde vi studiebesök i fiskehamnen där vi upptäckte "Huges Marinas" indiska upplag av båtmotorer..

Ikväll blir det hemlagad mat med mycket färska grönsaker - vad sägs om 1 kg potatis, 0,5 kg av vardera morötter, lök och auberginer till en kostnad av 7:50??

Vinden tog vår solparasoll som landade i huvudet på Kerstin - "liten" bula och huvudvärk blev resultatet.

Vågorna var mycket höga så badandet var ett äventyr.

Vi lyckades få bra foto på sälen Ingemar och en unghäger på matjakt.

I morgon åker vi på en tur till Poonar som ligger några mil söderut längs kusten för att åka speedboat på vattensystemet kallat backwater.

Så nu funkar telefonerna igen!

OM ni vill nåt vill säga

Fredagen ägnades åt bilresa på mycket undermåliga vägar. Tålamod och samförstånd krävs och ibland måste en och annan bil backa vid möte med bussar eller lastbilar. Innan vi anlände till Cochin gjorde vi ett besök i ett palats där kungligheterna bodde från början av 1900-talet. Många fantastiska målningar, smycken och annan konst fick vi se. Därefter ett nedslag i ett hypermodernt shoppingcenter där vi fyllde på med lite ha-bra saker.

Hotellet i Cochin var väl så där - men det låg väldigt centralt. Första kvällen tog vi bara en runda och dagen därpå blev det båttur, besök på strandkajen där fiske med fasta nät används. Några kyrkor eller tempel gick vi också igenom, en med massor av målningar och en helt utan. Vi fick också tid att strosa runt i "gamla stan" i anslutning till Fortet. Dags att fylla på med lite mera saker. Asta köpte som vanligt ett handgjort skrin och lite målade kulor från Kazmir. Janne funderade över att köpa hem en handgjord elefant - men så blev det inte.

Hittade en kanonbra restaurang nere vid strandpromenaden. ENDA gången i Indien som biffkött kunde ätas utan känsla av gammal skosula! Toppenbetyg för maten. Precis när vi skulle betala kom REGNET. Och då menar jag REGN i massor. Färden hem i Tuc-Tucen blev en upplevelse - blöt från midjan och nedåt - fast det var ju inte kallt. 

Under denna resan slutade våra telefoner att fungera! Anledningen kommer lite längre ner.

Hemresan tog ca 5 timmar med en kort fikapaus och att handla med oss lite frukostmat hem.

På kvällen fick vi reda på varför våra telefoner "dött". Jo i Indien har man stenkoll på alla turister och 100 % koll på var telefonerna tar vägen. Eftersom vi hade adress i Kovalam och telefonerna var på resa så kunde vi vara en säkerhetsrisk - tom kanske terrorister!! När vi inte var tillbaka inom 24 timmar så stängdes helt enkelt telefonerna av. Vi har ännu inte lyckats få tillbaka våra "telefonnummer" trots att Janne och Mr Sukesin (se bild) ägnat timmar åt detta och besökt "telebutiken" och tom mutat damen med en Montico-penna! Så väntans tider på kontakt med yttre rymden pågår.

Vill ni oss något - så maila eller gör ett inlägg på bloggen.

Igår hittade vi en ny strand Kovalam Beach där vi på första parkett kunde följa hur fisket från båt med nät sker.

Idag kör vi till vår vanliga beach.