Oj vad vackert det är ute längs vägarna i Portugal! Då menar jag längs de mindre vägarna – massor av hedar som blommar och grönt som en svensk högsommar. Dessutom är det rent längs vägarna, inget skräp, tomma ölburkar eller förpackningar från Mc Donalds.

Vi kom iväg vid 10-tiden och gjorde ett par stopp längs havet på vår väg ner mot fikat vid fyren Ponta de Vicentina.

Lustigt nog finns det en rolig korvmoj med namnet ”Letzte Bratwurst vor Amerika”. Där var det många som åt korv med bröd och så givetvis en massa andra försäljare av turistkrimskrams. .

Sedan drog vi vidare österut till Tavira och bunkrade mat och dryck för flera dagar framöver.

Vi träffade på bekanta som hyrt huset av Karin Erixon Bertilsson, de skulle flyga hem framåt natten.

Oh jösses vilket fint hus! Alldeles nytt och fräsch och modernt. Flera balkonger och uteplats med grill som vi invigde under kvällen. Tre stora sovrum och ett fint kök och vardagsrum.

Här kommer vi att trivas alldeles utmärkt.

Idag skulle vi åka sakta o lugnt ner till ett par byar på Portugals västkust.

Hotellets frukost var inte mycket att hurra för, inget speciell men OK i alla fall.

Körde ut längs vattnet och i en liten by stod det en bil mer eller mindre parkerad på vägen. Den kör vi om – inte så många sekunder därefter kommer bilen ifatt oss och tutar med blåljus! Polisen – det var dom vi körde om och passerade heldragen vit linje. Gick inte att förklara bort utan vårt sällskap blev 50 Euro fattigare. Men pengar är bara pengar.

Vi fikade i en liten ort som heter Porto Covo – en modern skapelse med ett tjusigt torg och en hel del småaffärer för turister. Handlade lite i en Supermercado bl.a ett lokalt vin som faktiskt var helt OK till ost och kex.

Fantastiskt fint längs de här små vägarna – massor av blommor i alla färger och närheten till havet.

Gjorde en avstickare ytterligare någon mil söderöver till Vila Nova de Milfontes som ligger vid mynningen av floden Mira där det finns enorma sandstränder på båda sidorna. En populär semesterort men som inte är exploaterad. Lättillgänglig för campare bl.a

Återvände hem till hotellet och fixade egen lunch på balkongen.

Ingen hade någon större aptit på kvällen så vi köpte hem lite sallad o kyckling till balkongen med vacker utsikt över havet. Samtidigt dök det upp ett mäktigt åskoväder med regn, blixtrar och dunder med färgstarka regnbågar.

Imorgon ska vi dra vidare till Portugals sydvästra udde innan vi kommer att resa längs sydkusten mot Tavira.

Frukost redan före nio sista morgonen i Lissabon.

Hämtades upp utanför lägenheten och åkte till flygplatsen för att få vår beställda hyrbil. Tog oss 2 timmar innan vi styrde kosan söderut mot Setubal. Så vårt planerade 11-kaffe brann inne totalt. Hittade en mycket trevlig bar/café i närheten av hamnen där vi beställde 2 kaffe med mjölk och 2 black Americana – kolla bilderna. Det blev inte mycket att dricka till en gigantisk toast för herrskapet Köhler...

Istället för att köra runt längs kusten fann vi av en händelse en färjeförbindelse från Setubal till Troia – en långsmal halvö som är någon kilometer bred och består av sand och pinjeträd.

Den måste vara Lissabons häftigaste plats att ha sitt sommarboende.

Framåt 5-tiden anlände vi till Hotel Valero som är ett gammalt hotell med balkonger mot havet. Nedanför (30-40 m) ligger det en bukt med sandstrand och en massa båtar.

Passade på att bekanta oss med omgivningen och hälsade på Vasco da Gama utanför den gamla borgen som ligger ett stenkast från vårt hotell.

Så tog vi oss till en riktigt häftig familjerestaurang. Huset är 149 år gammalt och har sedan 49 år tillbaka drivits av samma famil. Där satt vi vid långbord – på träpallar och väggarna var givetvis kaklade (för många herrans år sedan). Grillkocken är 80 år!!

Så här på lördagskvällen har hela Sines somnat in. Inget kvällsfirande här inte.

Tidig kväll.

Idag (fredag) startar vi med en historisk Guidetur i närområdet och sen skulle vi ta en rundtur med buss på den östra sidan. Tänkte att se andra delen av staden. Gjorde en sväng ner till havet och kollade in hela området som byggts upp inför EuroVision. Soundcheck pågick och där kommer det att vara aktiviteter ända fram till tävlingsdagen.

Idag har vi fått värme o sol så att det räcker! Över 23 grader och en klarblå himmel.

Kerstin har uppgraderat sin gamla röda resväska från version 2.0 till 4.0 Alltså ny, ren och 4 hjul istället för 2.

Sen blev det en kort vila innan kvällens sista sväng i Lissabon.

Kan ju berätta att min resväska version 2.0 numera har överlämnats till en av de utsatta, hemlös, och nästan tandlös kvinna som säljer och försöker få ihop pengar till att överleva dagen. Hon blev riktigt tacksam för att kunna byta ut sina trasiga plastkassar till en resväska. Maten fick hon från en av restaurangerna bredvid vårt boende så att hon inte svälter ihjäl. Förstod att det fanns en viss form av stöd till de hemlösa – men den begränsade sig till att läkare skrev ut/delade ut lugnande piller så att de mer eller mindre kände sig som zoombies. Detta får en att tänka till hur bra vi har det.

Imorgon hämtas vi upp kl 10.30 för transport till flygplatsen för att hämta ut vår hyrbil och så drar vi sakta ner längs västkusten till en liten ort Sines. Får se vad den lilla kustvägen bjuder på tills vi kommer fram.

Uppe med tuppen torsdag och beslutade att köpa Hop-On-Hop-Off för att få en uppfattning om hela staden och området. Vad ska man säga om den linjen vi åkte – jo att det är mycket backar och fina hus och att alla var mer eller mindre urblåsta efter drygt en timma. Steg av längs flodkanten och fikade på ett liiiitet cafe där vi hann med att fota både bakverk o port. Så påbörjade vi en riktig bergstigning. Gjorde ett besök i en kyrka på vägen uppför berget upp till Castello de Sta Jeorge (Portugals beskyddare och försvarare från 1600-talet).

Visar några bilder över hur det ser ut – allt från vackra vyer till mer eller mindre raserade eller ovårdade delar.

Stötte på ett stort hus med bild av Nobelpristagareni litteratur1998 Jose Saramango.

Vi hade planerat att ta spårvagn ner – men det fick bli en modern Tuc-Tuc istället. Med ganska trötta fötter samlade vi ihop oss ett par timmar innan det blev dags för middag. Den här gången på en Portugisisk restaurang och passade på att äta en Cataplana (typiskt plåtbunke med lock – där allt från havet finns samlat) Jättegott.

Att starta semesterresan med 2,5 timmars sömn gör att slutet av dagen blir väldigt seg. Men innan dess så hände mycket på kort tid. Vi lämnade Linköping med KLM vid 6tiden på morgon och gjorde en ”buklandning” i Amsterdam och så var vi framme i Lissabon innan utsatt landningstid vid kvart i elva.

Så mellan kl 02.30 – 10.00 hade vi klarat av 3 frukostar!!

Lissabon välkomnade oss med ett mulet och rätt kyligt väder. Det löste vi genom att vandra längs den breda Avenida da Liberdade, spana in olika restauranger inför kvällen.

Utan att vi planerat det – eller ens uppfattat var vi var - så gjorde vi det mest korrekta en turist kan göra – vi ramlade in på ett café för att uppleva Lissabons mest kända bakverk – och det var alltså det berömda fiket som dagligen serverar flera tusentals Pastéis de nata som ska avnjutas med kaffe/portvin. Vi hann aldrig få med bakverket - redan uppätna när fotografen kom på idén. Men eftersom vi ska vi njuta av dessa  flera gånger så kommer bilderna framöver..

Först vid 3-tiden fick vi nycklarna till vår lägenhet mitt i händelsernas centrum. Ett mycket gammalt hur med ca 4,5 meter högt till tak – i en förvirrad planlösning. Löfgren o jag bor en trappstege upp och har förvandlat matbordet under till vår privata ”dressingroom”.

Eftermiddagen ägnade vi åt att se oss omkring i närområdet bland alla människor som på torget utanför försöker sälja egna, fådda o ”kanske hittade” begagnade saker. Allt från kakor till ingångna skor.

Vi misstänker att det pågår viss handel som inte är godkänd i Sverige – många unga män som vandrar omkring/står och hänger.

På hemvägen efter intagen middag så pågår en musikalisk demonstration där de flesta i publiken var handikappade. Det visade sig att i Portugal finns inget stöd för handikappade att kunna få leva ett liv med egen bostad – och att det är Sverige som står bakom just denna demonstration.

Sista annorlunda intrycket – när vi skulle gå in i vår port var den ”nymålad” och det är tydligen helt OK för dessa ungdomar/konstnärer att ändra färg och skriva texter på dörrar/jalussier.

Nu laddar vi för att ge oss ut i Lissabon på ett mera strukturerat sätt.            

Marocko har visat sig på sin bästa sida. Vi har sett och upplevt mängder under två veckor. Tänkte visa några bilder från de sista dagarna – först en berber uppe i bergen som absolut ville att vi skulle köpa oss ett antal mattor och soliga och glada, ätande resenärer. Vi har köpt oss en tagine (lerkrus) som nu ska packas ordentligt så att den inte skadas i väskhanteringen – en billig gryta – vi gav knappt 30:-.

Varma sköna dagar har vi haft – men kvällarna blir riktigt kalla. Så för att kunna sitta ute och dricka kvällskaffet krävdes typ kåldolmeinpackning med täcke.

Janne har som vanligt följt CNN Late Night Show och har dokumenterat ett antal muralternativ åt Trumph. I Marocko är man duktig på att bygga murar.

Vi har bott mitt ute i ingenstans sista veckan men ändå haft en liten shoppingmall – och idag gjorde vi besök på Apoteket, för vi är mer eller mindre förkylda allihopa. Inhandlade nässpray och Strepsil så nu är vi laddade.

Skickar med en bild på vackra blommor som växer som träd och inne på området finns det en hel mängd citrusträd. Janne ”pallade” en frukt – men somliga straffas direkt – den var så sur så den gick inte att äta.

Nu är det bara att packa och sova – för imorgon förmiddag körs vi till flygplatsen och räknar med att vara på hemmaplan tiiidigt tisdag morgon.                        

Uppe tidigt för att fota soluppgången över Atlasbergen. Efter frukosten hämtade taxichauffören oss för en dags utfärd upp i Atlasbergen. På vägen upp stannade vi flera gånger för att fota berg, dalar och byar. Kikade in i ett kollektiv, som drivs av kvinnliga berber, och fick se den manuella tillverkningen och lukta o smörja in oss med olika former av Arganoljor. Till slut kom vi upp till sista byn där vägen mer eller mindre tog slut och började klättra upp för steniga och hala stigar/trappor. Kolla in det moderna ekologiska kylskåpet – det drivs av vatten som sprids med hjälp av tomburkar och ”leksakspropellrar” – man ska aldrig sluta att förvåna sig över enkla/smarta lösningar.

Längs stigen upp passerade vi ett par andra kollektiv av hantverkare – alla berber – och mitt i stenbearbetningen satt en vindögd man och gjorde olika djur, ask- och tvålfat i alabaster (som bryts här i Atlasbergen på ca 3000 meters höjd). Så långt kom aldrig vi – utan stannade på ca 1.500 vid det nedersta vattenfallet. Inte så imponerande – men ändå. Lunchen bestod av marockansk specialitet – kyckling med fikon tillagad i lerkrus (tagine) och couscous – smakade perfekt. Vi blev uppvaktade av både spelemän och ett antal katter som kände lukten från kycklingen. Det var bara katterna som lyckades med sitt smicker.

På hemresan fotade vi ett antal hus som sitter som klistrade intill bergväggarna och i den nedersta våningen bor djuren och över dom människorna (måste lukta rätt illa). I den byn vi stannade bodde det ca 50 familjer med totalt 430 innevånare – många barn blir det här nere i de muslimska bergsbyarna.

Längs vägen finns nästan allt till försäljning, keramik i mängder och olika former, frukt och oljor mm. Vår taxichaufför stannade och köpte 15 kg nyplockade äpplen av en familj för ca 50:-

Nu vilar vi en liten stund innan det är dags för drink och Aktuellt. I matsalen serveras idag Asian food – får se hur det blir.

Imorgon ligger vi vid poolen och njuter av solen.