Det hände en del saker på vår sista del av kanalfärden. Stark vind - över 8-9 sekundmeter och en strålande sol. I den sista slussen fick vi hjälp av den nya generationen - sonen var med pappan på jobbet och fick sköta alla knapparna, en stolt kille.

En inte lika stolt man - Janne - tyckte det var lite för varmt och satte därför upp solparasollen. Gissa vad som hände? Efter några hundra meter, när vinten verkligen fick tag i den, så lyfte hela parasollen med dubbla rör och vår svenska flagga rakt upp och gjorde en sartomotal och försvann ner i kanalen. Undrar när det kommer in en båt på verkstaden som har bekymmer med propeller och där finns en blå parasoll och svensk flagga!!!

Vi har ju färdats genom Europas största vindistrikt så det var dags att smaka på råvarorna på plats. Men de smakade inte bättre än de vi har hemma mot väggen i Tranås..

Sista lunchen och middagen innebar att vi mer eller mindre tömde alla våra förråd och så tackade våra manliga deltagare för sig och tog sedan av sig sin "uniform".

Under tisdagen for vi vidare med taxi in till Toulouse - och vi bor mycket centralt - nära Capitolium.

På kvällen bjöd våra medresenärer oss på fin middag med riktigt gott vin och dessert - som tack för att vi har sytt ihop den här resan.

Tisdagen går i regnets tecken - förhoppningsvis lättar det framåt eftermiddagen. Tänk om vi hade kunnat ta med oss några av alla dessa paraplyer som täckte och prydde affärsgatan i Carcassonne.

Innan vi anlände till Carcassonne på fredagsförmiddagen gjorde vi ett stopp vid en av de få små restaurangerna längs vattnet. Det första kom vi fram till ca 10 minuter för sent. Här håller man benhårt på öppettiderna! Men bara några slussar längre ner hittade vi ett bra ställe där vi kunde fika och även ligga över vid bryggan. Huset var byggt 1850 och det var en kille som hade stenkoll på försäljning när det dök upp två stora pontonbåtar med ca 50 personer på vardera som bara skulle göra ett stopp på ca 10 minuter. Han jobbade så att svetten rann i pannan. På morgonen såg Owe en utter bara någon meter framför båten. I Carcassonne hade vi bestämt att besöka den gamla antika staden – men värmen tog över! Klarade bara av några korta promenader i den här semesterorten. Mycket folk och affärer längs den stora bilfria gatan. Här har vi träffat många olika nationaliteter – Nya Zeeland, Tyskland, Sydafrika – som alla har varit trevliga och pratsugna. MEN så dök det upp ett gubbgäng som vi har döpt till ”SURGUBBAR” - gissa varifrån – jo Sverige! De lyckades inte få ordning på kopplingen till vattenpåfyllningen och när Janne och Owe erbjöd sig att hjälpa till och låna vår slang – fick de inget vettigt svar. Idag ska vi gå vidare till Trebes där vår båtresa slutar. Taxi ska beställas till måndag morgon från Trebes in till Toulouse.

Denna kanal byggdes av straffångar under Pierre Riquetts ledning åren 1666-1681 och skulle förbinda Atlanten med Medelhavet. Den har alltså fungerat över 300 år.

Under en vecka ska vi befinna oss på vår kanalbåt mellan Castelnaudry och Trebes.

Glatt hämtade vi ut båten på måndagen och tänkte att bunkra och käka ngt gott på en restaurang. Upptäckte att här var det inget att göra. Restauranger och de få butiker vi kunde se var i ett ganska bedrövligt skick. Husen ser för sunkiga ut, fönsterluckorna hänger knappt kvar – en inte allt för representativ ort. Hittade i alla fall en SPAR-butik för charkuteri och andra kylda varor. Men det fick bli pizza den här kvällen.

På tisdagsförmiddagen skulle vi så äntligen påbörja vår färd med 4 slussar. Herre jösses vi hittade alla kanter och började, att likt Ingemar Stenmark i pisterna, fara slalom fast på plattvattnet...

Båten har rak axel och vridpunkten ligger ca 1/3 från fören räknat – så det krävs mycket rattande och korrigerande för att hålla en något så när rak kurs.

Tror att vi avverkade 15 slussar och 21 km första dagen och hopp-i-land besättningen var både trött och mör framåt kvällen när vi stannat utanför byn Villapinte.

Tidigt på onsdagen promenerade vi ca 3,5 km tor och fyllde på våra förråd. Där såg vi faktiskt ETT riktigt snyggt och välskött hus – annars ser det inte kul ut här på landet.

Vi befinner oss i solrosornas land – det finns hur mycket åkrar som helst.

Den här dagen hade vi inte så många slussar – och det tackar jag för! Vi angjorde Villsequelande efter 15 km och där stannar vi över natten.

Omgivningarna är fina längs kanalen men ni ska veta att ALLT – PRECIS ALLT – släpps rakt ut i kanalen. Hur tänker de här? Ser dessutom att fransoserna fiskar i detta grågröna avloppsdike...

Lördagens utflykt gick till Banyeles Mar en liten ort några mil söderut. Återigen en fantastisk miljö - helt nya vyer med höga berg och kullar fyllda med vinodlingar. Det lär vara den ort om har mest soltimmar under året. Vi hade egentligen inte så stora förhoppningar att hitta en öppen vingård här. Men efter fika och glass och lite vandring bland de små gränderna så såg vi en liten skylt om vingården. Det var inte någon ny utan familjen som drev den hade haft den i över 400 år och de hade 12 ha. 

Söndagen solade och badade vi mest hela dagen. 

Nu är klockan lite över 7 på måndag morgon - och om en halvtimma åker vi vidare mot Castelnaudry där vår flodbåt väntar på oss.

Vaknar upp till en varm och behaglig morgon. Frukost på den stora terassen och sedan traskade vi glatt ner till stranden. Hittade bra solstolar med parasoll - fast dom var redan tingade - så vi fick vackert flytta oss en bit. Här kostar det 10 Euro per stol men det fick det vara värt. Havet låg nästan som en spegel och varmt och skönt! På stranden dök det upp en annorlunda glassbil än den vi hör tuta hemma då och då.

Den här dagen gick i lathetens teckan ända fram tills Bibbi och Kerstin kom på att de skulle leta upp TuristOffice som skulle ligga i något av de intilliggande husen. INTE - det låg ca 3-4 km bort. Men vi skulle få fram busstider och kartor över området och Perpignan. Försökte även handla Ayoli i ett par små butiker, gick inte alls - här kan man bara betala med kort om man köper för mer än 10 resp 20 Euro. Till sist blev det inköp av ett antal stora räkor och där fanns det också Ayoli. Väl hemma efter en timmas utflykt satte vi igång att fixa en kycklingsallad och förrätten. Owe som kan mycket om viner har handlat in ett helt batteri av olika sorter och smaker som vi nu sakta men säkert provar och förbrukar.  

Så planerade vi dagens utflykt till Perpignan. Den skulle ske med buss och hållplatsen ett stenkast från vår port. Resan in tog ca 50 minuter. VARMT är bara förnamnet på hur det var inne i staden. Vi gjorde ett antal dricka o fikastopp mellan besöken i Katedralen Saint Jean Baptite och Palais des rois de Majorque. Inför vår kanalresa behöver vi skaffa oss en konverter som ska sitta i ett cigarettuttag med omvandling 12 V - 220 V. Letade och frågade efter affärer som kan tänkas föra denna produkt. Fick tips om 3 st - varav 2 var nedlagda och den 3:e låg en bra bit utanför staden. Nu väntar vi damer in herrarnas middag som de är ute och handlar (blir nog pizza) för enkelhetens skull.

Sammanfattningsvis 2 både bra och lite misslyckade dagar.

Våra medresenärer med östgötsk bakgrund har påverkat oss så numera använder vi "bergena och fönstrena".

Efter gårdagens middag och rätt tidig frukost kom en Mercedes 8-sitsig "buss" iväg helt fullastad. Resan gick bra fram till spanska gränsen - där tog vi fel kö och hamnade hos tullen. En liten försynt kille undrade vad vi köpt och ville kika lite - mest för syns skull tror jag. Tog några minuter och sedan vinkade han glatt oss vidare.

Så hittade vi en Mercadona en bit in i Spanien och kunde shoppa lite till.

Ju längre vi kom blev vägarna allt smalare oh krokigare, ibland blev det stopp när stora långtradare inte kunde möta trafiken. 

Passade på att ta kaffe o fika på vägen innan vi kom in i Frankrike.

Anlände sen eftermiddag till vårt flotta penthouse som är 133 kvm och 66 kvm terass - här bor vi nu i 5 nätter.

Kollade in strand och omgivning - så imorgon blir det nog vila, sola och bada.

Vaknade till en fantastisk varm och skön morgon med strålande sol. Funderade på poolen men insåg att där skulle vi inte vara. Ingen skugga och ingen vind. Så vi vandrade runt i de gamla kvarteren och såg Casa de la Vall från utsidan. Utsikten låg ett antal trappsteg upp men väl där såg vi vilken dalgång vi sta följa för att åka via Spanien ner till Frankrike imorgon.

Lunchen blev en liten komisk upplevelse. Verkar som om restaurangen har svårt med tyska städer. Vi beställde en öl och en Hamburgare standard - fick in en Frankfurter standard - som alltså var korv med bröd!! Men den var riktigt god.

Eftermiddagen shopping på Pyrenees - ett enormt varuhus med allt man kan behöva. Vårt mål var alkoholavdelningen.

Skulle vi köpa vanliga sorter eller reducera inköpt mängd till 96%?? Alltså kan man verkligen få sälja så starkt.

Kvällen avslutades med middag och lite kaffe. Imorgon reser vi vidare.

Upp tidigt som sjuttan. Alla samlades i Mjölby i god tid för att ta oss till Linköpings Airport. Fast sträckan blev allt längre än vi planerat för plötsligt säger Janne - jag har nog min mobil kvar i bilen i Mjölby.... Vi vänder södra avfarten i Linköping.

Hastighetsbegränsningen tullar vi lite på men hinner fram i tid i alla fall. Sen funkar hela nedresan perfekt. Bytet i Amsterdam var hur enkelt som helst - inga extra kontroller utan bara direkt till gaten några 50 meter.

I Toulouse hyr vi en stor bil - 8 sitsig Mercedes som Owe rattar utan besvär och alla har bra platser. Vi gör en avstickare från huvudvägen och hittar ett litet café som serverar oss pannkakor. Ägaren var en rolig man som gillade att prata med oss om resor runt i världen. Där såg vi ett gammalt slott men orkade inte ta oss upp för alla trappor.

Resan ner till Andorra var riktigt vacker - fantastiska vyer och böljande kullar och branta berg. Sista bilden visar vy över orten vi bor i.

Gjorde en snabb handlingsrunda för att få till kvällens drink på vår balkong.