Torsdagen åkte vi i sakta mak österut till floden Guadiana som utgör gränsen mot Spanien. Apelsinlundarna var helt orange! Undrar hur många som skördas per år.

I Vila Real de Santo Antonio snirklade vi runt ett tag och sedan följde vi kustvägen tillbaka och höll på att blåsa bort på stranden. Men vilken strand! Den är flera mil lång. När hungern satte år oss körde vi ner till Manta Rota och tog en lättlunch innan vi kom tillbaka till vårt lilla hus i Cabanas.

Kvällen avslutades på den lokala puben med öl, cider och pizza.

Idag skulle vi ta en liten sväng ut på landsbygden upp bland kullar och berg. Laddade med fikakorg och karta och GPS på mobilen. En jättefin tur till att börja med – smala vägar och många fina villor och planteringar – både vin och apelsiner. Sen när vi kom högre upp övergick naturen till att mer eller mindre bestå av skiffer och en massa rosliknande buskar med jättefina vita blommor. Vi hittade en platå och blev snabbt utskällda av 3 hundar ett par hundra meter längre ner i dalen. De stannade där och vi fikade i lugn o ro.

Så fortsatte vi enligt karta och GPS rätt länge och plötsligt befinner vi oss på helt felställe. De minsta vägarna fanns förståss inte med på vår vägkarta och vi hade ingen kontakt med himlen...

Vad gör man då – jo vänder o kör mot solen och till slut hittar vi några små byar som finns på kartan och plötsligt får vi kontakt uppåt.

På eftermiddagen har vi mailat med en Vingård (som vi hittade på nätet) och det innebär att vi får en egen visning/provsmakning på måndag eftermiddag. Det ser vi fram emot och hoppas kunna köpa med oss några fina sorter.

Nu lagar herrarna middag – vi får se vad som bjuds. Och imorgon har vi tänkt oss ett besök på marknaden i Loule.