Packat o städat och iväg före 11 på förmiddagen på motorvägen upp mot Lissabon. Jag hade hittat ett litet speciellt boende tyckte jag – och det var över förväntan. En riktig idyll invid vattnet söder om Lissabon i en ort som heter Alcochete. Vi snurrade ett par varv bland alla enkelriktade gator innan vi hittade rätt. Det är alltså ett sommarresidens för en kung från 1500-1600 talet. Snacka om vingsus i byggnaden. Rummen ligger runt en kullerstenlagd innergård och har stora strövområden mellan fruktträd, pool och jakarandaträd. Ikväll blir det tidigt i säng.

Vaknar återigen upp till en helblå himmel och svag vind. Efter frukost drar vi ner till strandpromenaden och tar en båttur ut till Cabana Beach. Här är ingen trängsel på stranden, Vi möter en man som letar musslor i strandkanten och känner på havstemperaturen. Ingen som lockades av att bada – men att bada fötterna och samla lite snygga snäckor kändes helt rätt. Vad vi förstår så måste detta vara ett rent himmelrike när havet fått några fler grader. Fika skulle vi givetvis ha tagit med oss – för i cafét fanns det bara kaffe och inget roligt att äta till. Eftermiddagen njöt vi i solen och började så smått fundera över morgondagen som får gå i städningens och packningens tecken. Det verkar som om vi får lite regn mitt på dagen – kan det bli mer perfekt än att städa när det regnar. Så tänker vi oss ett besök i någon av de mindre restaurangerna något kvarter in från havet imorgon kväll.

På måndag förmiddag drar vi oss upp mot Lissabon för att stanna en natt innan vi lyfter mot Sverige på tisdag straxt innan lunch och får ett ganska långt uppehåll i Amsterdam innan vi slutligen ska landa i Linköping runt 23-tiden.

Tack Karin för att vi fått hyra ditt fina hus.

Betydligt lättare att hitta ut från parkeringshuset i Sevilla än när vi letade oss fram till det i tisdags. Det blev bara en liten extra färd på en liten och trång gångväg....

Sen gick det som smort de 16 milen vi hade hem till huset. Stannade till och tog en fika på en enkel servering i Castro Marim som ligger precis efter gränsen. En korsriddare hälsade oss välkomna tillbaka. Shoppade på Lidl i Vila Real de Santo Antonio och när vi kom tillbaka till ”vårt” hus” så upplevde vi den varmaste dagen i Portugal hemma på gräsmattan och på den översta terrassen. Den fick vi städa av efter ett par dagars bortavaro så nu är den skinande ren och bekväm att vara på igen.

Hade tänkt oss en promenad ner till strandpromenaden men den sköt vi på framtiden. Stegmätaren strejkar idag.

Fredagen har vi upptäckt det stora opersonliga affärscentrumet, fått en möbelleverans och gått ner till havet och käkat glass. Det närmaste Janne kommit golfen här är en golfare o golfbil i samma material som korsriddaren. På kvällen gick vi ut och åt en bit – en mycket lugn och skön dag.

Här har vi det riktiga Spanien! Atmosfär, trånga gränder, barer och matställen överallt och trevliga små torg ligger insprängda mellan husen. Vi hade aldrig ens anat att denna stad har så mycket att ge. Första dagen gjorde vi närområdet och hittade en mysig restaurang som hette Alcazar – som vi associerade med gruppen i Sverige. MEN ack så fel – för i centrala Sevilla finns en riktigt gammal borg med samma namn.

Gatumusikanter vandrar runt mellan torgen och bjuder på mycket fin musik.

Igår planerade vi att besöka Sevillas Katedral, Alcazar och Plaza de Espania och så avsluta med en guidad tur med Flmenco.

Planen sprack direkt – det var hundratals meter kö utanför både Katedralen och Alcazar – så vi vandrade vidare mot Plaza de Espana som byggdes till Spansk/Amerikanska utställningen 1929. En enorm halvcirkelbyggnad med 200 m i diameter och stor yta framför med vatten där folk åker roddbåt(??). Tornen i var ände är 74 m höga. Undrar vad den arkitekten fick sin ide´ ifrån.

På tillbakavägen fann vi att Katedralen nu var tillgänglig. Här fick vi betala extra för Bibbi eftersom kassörskan inte ville tro att hon är pensionär (saknade legitimation). Så sagt o gjort in och vandrade runt i en överdådig prakt. Här är det meningen att människan ska känna sig riktigt liten i den heliga byggnaden. Cathedral-Giralda är den tredje största i världen (Rom o London leder).

Slutet på dagen gick i Flamencons tecken. KANON – både historian och avslutningen i en mycket traditionell lokal med musik, sång, dans och taktmässig handklappning.

Sent framåt natten tillbaka i lägenheten och då upptäcker vi att under dagen har vi gått nästan 20.000 steg och då ska ni veta att vi bara sett en del av Sevilla.

Vi säger bara – SEVILLA – vill se mer, men återvänder nu till Portugal..

Först stannade vi ett par timmar vid kusten i Olhao och kollade in både grönsaks-/kött och fiskmarknaden och fortsatte in mot centrum i de trånga gränderna. Många fina gamla hus och en hel del som var på fallrepet också. Möttes av gatumusikanter på flera ställen och så såg vi en hel del personer som inte hade det så lätt här i livet.

Sen var det dags att åka några mil inåt landet och några km norr om Loule låg dagens stora MÅL. Vi hade för några dagar sedan kommit i kontakt med ett familjeföretag Quintas de Tor. De köpte gården 2011 och producerade sitt första vin 2013 och fick på några år fram flera sorters vin som vunnit priser i Portugal. Vår guide berättade att flera av deras viner når över 17 % alkoholhalt utan att tillsätta varken socker eller sprit. Förra året producerade de 100.000 flaskor och de räknar med att bygga ut verksamheten. Det var riktigt kul att höra hur de kom igång utan att egentligen ha någon utrustning eller kunskap. Provningen av flera sorters vin med bröd och rostade fikon resulterade i att vi handlade med oss ett antal flaskor som ska med hem i resväskan.

Väl hemma igen konstaterade vi att ikväll orkar vi inte gå ut och äta – det blev en kopp the och äggmacka istället.

Imorgon går turen till Sevilla där vi ska stanna till torsdag eftermiddag. På onsdagskvällen har vi bokat in en guide som ska ge oss historian och information om den spanska Flamencon – innan vi avslutar med en riktig show.

Lördagen åkte vi till Loule och parkerade bilen bredvid en stor ”pelare” som troligen är en hyllning till en tidigare stor man som jobbat hårt för att utveckla Portugal. Ovanför denna mäktiga plats fanns en skuggig och skön park där det pågick en auktion med frivilligorganisationer som jobbar för utsatta barn. Det såldes allt från leksaker till fikabröd under varierade uppträdande och musik. De unga folkdansarna mötte vi precis när vi parkerat. Så hittade vi till slut Marknadsplatsen – en byggnad uppförd 1908 – helt enkelt en saluhall för grönsaker fisk/kött och hantverk. Det var traktens bönder som tagit sig in och plockat fram det de odlat, dom stod inte inne i saluhallen utan längs smågatorna utanför. Här var det verkligen fullt av människor som handlade och fikade..

Men vår guidebok hade tydligen inte rätt uppgift. Någon Zigernarmarknad hittade vi aldrig.

Söndagen hedrade vi med att inte göra någonting....

Torsdagen åkte vi i sakta mak österut till floden Guadiana som utgör gränsen mot Spanien. Apelsinlundarna var helt orange! Undrar hur många som skördas per år.

I Vila Real de Santo Antonio snirklade vi runt ett tag och sedan följde vi kustvägen tillbaka och höll på att blåsa bort på stranden. Men vilken strand! Den är flera mil lång. När hungern satte år oss körde vi ner till Manta Rota och tog en lättlunch innan vi kom tillbaka till vårt lilla hus i Cabanas.

Kvällen avslutades på den lokala puben med öl, cider och pizza.

Idag skulle vi ta en liten sväng ut på landsbygden upp bland kullar och berg. Laddade med fikakorg och karta och GPS på mobilen. En jättefin tur till att börja med – smala vägar och många fina villor och planteringar – både vin och apelsiner. Sen när vi kom högre upp övergick naturen till att mer eller mindre bestå av skiffer och en massa rosliknande buskar med jättefina vita blommor. Vi hittade en platå och blev snabbt utskällda av 3 hundar ett par hundra meter längre ner i dalen. De stannade där och vi fikade i lugn o ro.

Så fortsatte vi enligt karta och GPS rätt länge och plötsligt befinner vi oss på helt felställe. De minsta vägarna fanns förståss inte med på vår vägkarta och vi hade ingen kontakt med himlen...

Vad gör man då – jo vänder o kör mot solen och till slut hittar vi några små byar som finns på kartan och plötsligt får vi kontakt uppåt.

På eftermiddagen har vi mailat med en Vingård (som vi hittade på nätet) och det innebär att vi får en egen visning/provsmakning på måndag eftermiddag. Det ser vi fram emot och hoppas kunna köpa med oss några fina sorter.

Nu lagar herrarna middag – vi får se vad som bjuds. Och imorgon har vi tänkt oss ett besök på marknaden i Loule.