Tidigt onsdag förmiddag vände vi nosen västerut och landade i Porto Cesario. En fin liten stad med många båtar, fina badstränder och en massa gamla kyrkor och torn. Det kändes som att säsongen börjar mattas av. Här håller de stenhårt på siestan. Affärerna drog ner sina jalusier redan kl 13.00

Trafikregler bestämmer man mest själv över har vi insett. STOPP-skylt innebär inte att man stannar – kanske de saktar ner lite men inte mer.

Övergångsställen är perfekta att parkera på särskilt nära en gatukorsning….

Så kom vi då hem – efter att varit ute o kört o promenerat mest hela dagen och såg fram mot att värma pizzan i ugnen. HAHAHA varken ugn eller micro är inkopplade – så det blev rött vin och var sin bit kall pizza.

Tog en liten stadspromenad och stannade till i en gammal liten restaurang och tog in var sin Aperol Spritz och en aperitivo att dela på. Döm själva, den var inte liten – så vi fick med oss en del hem igår också. Kan bli fint till en brödbit och ett glas rött på torsdag.

På kvällen och morgonen torsdag försökte vi få till en blogg – men WIFI hade big problems i Lecce har vi förstått – så detta skrivs torsdag eftermiddag när Janne tar sin siesta.

Redan igår försökte vi hitta uppgifter om någon vingård som har öppet. Vi lyckades nu på förmiddagen och drog återigen västerut mot Copertino. Väl framme hittade vi en parkering nära Slottet och gjorde ett besök där. En gammal och nyrestaurerad byggnad. Inte mycket att se mer än en massa olika utgrävda krukor och fat – men fantastiska stora rum som tydligen används till olika ändamål under året. Fast inte just när vi kom. Valde ett litet café längs huvudgatan och tog en fika.

Så drog vi mot vårt mål: Azienda Agricolo Bruno Rolli – en häftig överraskning. Mitt ute i ingenstans och en oansenlig byggnad och knappt ngn vettig infart möter oss 2 stora hundar.

Vi ser ingen människa utan vi går runt o knackar och hundarna hänger oss i hälarna. Till slut kommer hustrun fram och börjar prata med oss – mest på italienska med lite engelska ord. Hon ringer hem sin man som är ute på fälten, han kan mer engelska. Den här vingården producerar egentligen 5 sorters viner men rose, vita och mouscatelvinerna var slut för säsongen. Kvar fanns 2 sorters röda och vi provade det billigaste och blev mycket nöjda. Vi hade väldigt roligt med familjen. Mannen ringde runt bland sina känningar gällande god italiensk mat i närheten. Så vi hamnade hos Braceria Antica Osteria i Copertinos ytterkant. Där fick vi äntligen en Spagetti Carbona – smaken lika hög som upplägget.

Nu slappar vi och tar en kopp kaffe innan det blir en liten promenad innan kvällen. Så packar vi och drar vidare lite sydost till staden Otranto där vi hyrt en lägenhet 3 nätter.