Tisdagens resa mellan Brighton och Torquay var drygt 32 mil och tog 7,5 timma! Vägarna här (som inte är rena motovägar) ger en medelhastighet på så där en 60-70 km. Man hinner knappt komma upp i fart förrän det är dags för nästa rondell. Och alla vägar går mer eller mindre rakt igenom alla små samhällen.

Vi lämnade Brighton i regn och rusk och anlände till Torquay i soligt och vackert väder. Men här är inte många plusgrader och de som finns känns inte varma eftersom vinden är riktigt stark.

Vårt första fikastopp försökte vi göra i en lummig/grönskande lund. Men vi hann inte ut ur bilen innan en stor maskin kommer farande från höjden och tutar och blinkar på oss. Där fick vi alltså inte stanna – kändes lite snopet. Så vi vänder och tar in på ett område som ser rätt vettigt ut. Nu var vi verkligen kaffesugna och kissnödiga. Det visade sig vara en parkering utanför typ ”Lantmännen” och längst in låg det en biltvätt. Men nöden har ingen lag – det blev stående fika vid bilen och besök bakom några sopcontainrar.

Halvvägs hittade vi en öppen Garden där vi rastade en stund och drack kaffe med mackor. Sen for vi vidare.

Huset som Vanja bokat är helt fantastiskt, det ligger högt med utsikt över havet och vi har en jättefin lägenhet.

Alldeles i närheten (nedanför kullen) hittade vi Kents Pub – en mycket populär sådan med riktigt god mat. Lite förvånande är det att man här i England kan ta med sina hundar in på cafe, pubar och restauranger.

Så avslutade vi tisdagen med att planera vad vi ska ägna onsdagen åt.

Vi kom iväg redan vid halvtio ner till Torquay centrum för att hämta ut lite mera Pund. Så långt var allt frid o fröjd. Men så börjar det tjuta riktigt ordentligt från Volvons hjul när vi var på väg upp till Cockingtown Village. Hm vad gör vi nu? Cockingtown var en ren idyll med gamla hus och herresäte. Här såg vi hur Cricketklubben förberedde dagens match genom att måla upp planen på gräsytorna framför det stora huset.

Här fanns en gammal kyrka som var över 1000 år och en riktigt fin ros-trädgård. Lite kul att de hade fått med en svensk variant! Vanja och Kerstin funderar på att anlägga en engelsk trädgård i Tranås och fotografen fångade tjuvarna när de stoppade på sig nya fröer.

Idag skulle vi vara riktigt engelska så det blev scoones och the istället för kaffe innan vi började leta reda på en bilverkstad.

Snacka om att det var bra service hos Kwik Fit. De tog snabbt hand om bilen, hissade upp den och plockade bort en liten svart sten utan att det kostade oss ett enda pund!

Det här lilla stoppet gjorde vi på vägen till Brixham – en stad några mil söder om Torquay. En trevlig bekantskap med många små butiker och mat/fikaställen.

Ja då var det engelsk mat som gällde – vi gjorde som alla andra – köpte fish and chips på ett take-away och satt och åt detta på kajen.

Nu har vi ätit fish and chips – och det känns som om det hade vi inte behövt prova.

Sista stället vi besökte var Coleton Fishacre – ett fullt beboeligt manour house och en trädgård med växter och träd från hela världen. Det var som att kliva in i 1920-talet – allt fanns kvar och man riktigt kände hur det måste ha varit att leva här.

Imorgon väntar vi oss ihållande regn på förmiddagen.