Denna kanal byggdes av straffångar under Pierre Riquetts ledning åren 1666-1681 och skulle förbinda Atlanten med Medelhavet. Den har alltså fungerat över 300 år.

Under en vecka ska vi befinna oss på vår kanalbåt mellan Castelnaudry och Trebes.

Glatt hämtade vi ut båten på måndagen och tänkte att bunkra och käka ngt gott på en restaurang. Upptäckte att här var det inget att göra. Restauranger och de få butiker vi kunde se var i ett ganska bedrövligt skick. Husen ser för sunkiga ut, fönsterluckorna hänger knappt kvar – en inte allt för representativ ort. Hittade i alla fall en SPAR-butik för charkuteri och andra kylda varor. Men det fick bli pizza den här kvällen.

På tisdagsförmiddagen skulle vi så äntligen påbörja vår färd med 4 slussar. Herre jösses vi hittade alla kanter och började, att likt Ingemar Stenmark i pisterna, fara slalom fast på plattvattnet...

Båten har rak axel och vridpunkten ligger ca 1/3 från fören räknat – så det krävs mycket rattande och korrigerande för att hålla en något så när rak kurs.

Tror att vi avverkade 15 slussar och 21 km första dagen och hopp-i-land besättningen var både trött och mör framåt kvällen när vi stannat utanför byn Villapinte.

Tidigt på onsdagen promenerade vi ca 3,5 km tor och fyllde på våra förråd. Där såg vi faktiskt ETT riktigt snyggt och välskött hus – annars ser det inte kul ut här på landet.

Vi befinner oss i solrosornas land – det finns hur mycket åkrar som helst.

Den här dagen hade vi inte så många slussar – och det tackar jag för! Vi angjorde Villsequelande efter 15 km och där stannar vi över natten.

Omgivningarna är fina längs kanalen men ni ska veta att ALLT – PRECIS ALLT – släpps rakt ut i kanalen. Hur tänker de här? Ser dessutom att fransoserna fiskar i detta grågröna avloppsdike...