Lördagen åkte vi till Loule och parkerade bilen bredvid en stor ”pelare” som troligen är en hyllning till en tidigare stor man som jobbat hårt för att utveckla Portugal. Ovanför denna mäktiga plats fanns en skuggig och skön park där det pågick en auktion med frivilligorganisationer som jobbar för utsatta barn. Det såldes allt från leksaker till fikabröd under varierade uppträdande och musik. De unga folkdansarna mötte vi precis när vi parkerat. Så hittade vi till slut Marknadsplatsen – en byggnad uppförd 1908 – helt enkelt en saluhall för grönsaker fisk/kött och hantverk. Det var traktens bönder som tagit sig in och plockat fram det de odlat, dom stod inte inne i saluhallen utan längs smågatorna utanför. Här var det verkligen fullt av människor som handlade och fikade..

Men vår guidebok hade tydligen inte rätt uppgift. Någon Zigernarmarknad hittade vi aldrig.

Söndagen hedrade vi med att inte göra någonting....

Torsdagen åkte vi i sakta mak österut till floden Guadiana som utgör gränsen mot Spanien. Apelsinlundarna var helt orange! Undrar hur många som skördas per år.

I Vila Real de Santo Antonio snirklade vi runt ett tag och sedan följde vi kustvägen tillbaka och höll på att blåsa bort på stranden. Men vilken strand! Den är flera mil lång. När hungern satte år oss körde vi ner till Manta Rota och tog en lättlunch innan vi kom tillbaka till vårt lilla hus i Cabanas.

Kvällen avslutades på den lokala puben med öl, cider och pizza.

Idag skulle vi ta en liten sväng ut på landsbygden upp bland kullar och berg. Laddade med fikakorg och karta och GPS på mobilen. En jättefin tur till att börja med – smala vägar och många fina villor och planteringar – både vin och apelsiner. Sen när vi kom högre upp övergick naturen till att mer eller mindre bestå av skiffer och en massa rosliknande buskar med jättefina vita blommor. Vi hittade en platå och blev snabbt utskällda av 3 hundar ett par hundra meter längre ner i dalen. De stannade där och vi fikade i lugn o ro.

Så fortsatte vi enligt karta och GPS rätt länge och plötsligt befinner vi oss på helt felställe. De minsta vägarna fanns förståss inte med på vår vägkarta och vi hade ingen kontakt med himlen...

Vad gör man då – jo vänder o kör mot solen och till slut hittar vi några små byar som finns på kartan och plötsligt får vi kontakt uppåt.

På eftermiddagen har vi mailat med en Vingård (som vi hittade på nätet) och det innebär att vi får en egen visning/provsmakning på måndag eftermiddag. Det ser vi fram emot och hoppas kunna köpa med oss några fina sorter.

Nu lagar herrarna middag – vi får se vad som bjuds. Och imorgon har vi tänkt oss ett besök på marknaden i Loule.

Ägnade oss åt att promenera runt i området, kollade in poolerna och spatserade sen sakta i solen ner till havet. Längs strandpromenaden vimlar det av små restauranger och caféer. Satt en stund med en fika och kikade på folk för att sen landa i en skoaffär där Janne fastnade för ett par. Tyvärr var det en gummifläck på tyget så Elsa i affären fick beställa hem ett nytt som han får hämta vid tillfälle.

Själv letade jag efter ett sollinne – men icke!!

På hemvägen besökte vi affären och kompletterade lite inför kvällens salladsmåltid. Passade på att ”hälla ut” våra bleka kroppar i solen ett par timmar och sen städade vi den stora altanen från damm o annat som hamnat där. Solen höll oss sällskap hela kvällen.

Idag var det strålande sol redan på morgonen och vi tog bilen in till Tavira för att turista och se vad staden hade att erbjuda. På min lista stod det återigen – LETA EFTER SOLLINNE – misslyckades igen. Men vi fick ihop lite annat smått o gott bl.a hattar åt herrarna. Vandrade över båda de gamla broarna och till slut även upp till den gamla ruinen och kyrkorna på toppen i Tavira.

Så tog vi tillfället i akt att dokumentera ett antal dörrar längs en liten och trång gränd. Det finns verkligen många utföranden att välja på – en del snygga och en del som har passerat bäst-före datumet.

Planerade att sola ett par timmar på hemmaplan efter shoppingen – men då blev det helmulet och kyligare. Behöver kanske inte köpa sollinne....

Ikväll blir det middag ute – antingen nere vid havet eller i området – får se var vi hamnar.

Oj vad vackert det är ute längs vägarna i Portugal! Då menar jag längs de mindre vägarna – massor av hedar som blommar och grönt som en svensk högsommar. Dessutom är det rent längs vägarna, inget skräp, tomma ölburkar eller förpackningar från Mc Donalds.

Vi kom iväg vid 10-tiden och gjorde ett par stopp längs havet på vår väg ner mot fikat vid fyren Ponta de Vicentina.

Lustigt nog finns det en rolig korvmoj med namnet ”Letzte Bratwurst vor Amerika”. Där var det många som åt korv med bröd och så givetvis en massa andra försäljare av turistkrimskrams. .

Sedan drog vi vidare österut till Tavira och bunkrade mat och dryck för flera dagar framöver.

Vi träffade på bekanta som hyrt huset av Karin Erixon Bertilsson, de skulle flyga hem framåt natten.

Oh jösses vilket fint hus! Alldeles nytt och fräsch och modernt. Flera balkonger och uteplats med grill som vi invigde under kvällen. Tre stora sovrum och ett fint kök och vardagsrum.

Här kommer vi att trivas alldeles utmärkt.

Idag skulle vi åka sakta o lugnt ner till ett par byar på Portugals västkust.

Hotellets frukost var inte mycket att hurra för, inget speciell men OK i alla fall.

Körde ut längs vattnet och i en liten by stod det en bil mer eller mindre parkerad på vägen. Den kör vi om – inte så många sekunder därefter kommer bilen ifatt oss och tutar med blåljus! Polisen – det var dom vi körde om och passerade heldragen vit linje. Gick inte att förklara bort utan vårt sällskap blev 50 Euro fattigare. Men pengar är bara pengar.

Vi fikade i en liten ort som heter Porto Covo – en modern skapelse med ett tjusigt torg och en hel del småaffärer för turister. Handlade lite i en Supermercado bl.a ett lokalt vin som faktiskt var helt OK till ost och kex.

Fantastiskt fint längs de här små vägarna – massor av blommor i alla färger och närheten till havet.

Gjorde en avstickare ytterligare någon mil söderöver till Vila Nova de Milfontes som ligger vid mynningen av floden Mira där det finns enorma sandstränder på båda sidorna. En populär semesterort men som inte är exploaterad. Lättillgänglig för campare bl.a

Återvände hem till hotellet och fixade egen lunch på balkongen.

Ingen hade någon större aptit på kvällen så vi köpte hem lite sallad o kyckling till balkongen med vacker utsikt över havet. Samtidigt dök det upp ett mäktigt åskoväder med regn, blixtrar och dunder med färgstarka regnbågar.

Imorgon ska vi dra vidare till Portugals sydvästra udde innan vi kommer att resa längs sydkusten mot Tavira.

Frukost redan före nio sista morgonen i Lissabon.

Hämtades upp utanför lägenheten och åkte till flygplatsen för att få vår beställda hyrbil. Tog oss 2 timmar innan vi styrde kosan söderut mot Setubal. Så vårt planerade 11-kaffe brann inne totalt. Hittade en mycket trevlig bar/café i närheten av hamnen där vi beställde 2 kaffe med mjölk och 2 black Americana – kolla bilderna. Det blev inte mycket att dricka till en gigantisk toast för herrskapet Köhler...

Istället för att köra runt längs kusten fann vi av en händelse en färjeförbindelse från Setubal till Troia – en långsmal halvö som är någon kilometer bred och består av sand och pinjeträd.

Den måste vara Lissabons häftigaste plats att ha sitt sommarboende.

Framåt 5-tiden anlände vi till Hotel Valero som är ett gammalt hotell med balkonger mot havet. Nedanför (30-40 m) ligger det en bukt med sandstrand och en massa båtar.

Passade på att bekanta oss med omgivningen och hälsade på Vasco da Gama utanför den gamla borgen som ligger ett stenkast från vårt hotell.

Så tog vi oss till en riktigt häftig familjerestaurang. Huset är 149 år gammalt och har sedan 49 år tillbaka drivits av samma famil. Där satt vi vid långbord – på träpallar och väggarna var givetvis kaklade (för många herrans år sedan). Grillkocken är 80 år!!

Så här på lördagskvällen har hela Sines somnat in. Inget kvällsfirande här inte.

Tidig kväll.

Idag (fredag) startar vi med en historisk Guidetur i närområdet och sen skulle vi ta en rundtur med buss på den östra sidan. Tänkte att se andra delen av staden. Gjorde en sväng ner till havet och kollade in hela området som byggts upp inför EuroVision. Soundcheck pågick och där kommer det att vara aktiviteter ända fram till tävlingsdagen.

Idag har vi fått värme o sol så att det räcker! Över 23 grader och en klarblå himmel.

Kerstin har uppgraderat sin gamla röda resväska från version 2.0 till 4.0 Alltså ny, ren och 4 hjul istället för 2.

Sen blev det en kort vila innan kvällens sista sväng i Lissabon.

Kan ju berätta att min resväska version 2.0 numera har överlämnats till en av de utsatta, hemlös, och nästan tandlös kvinna som säljer och försöker få ihop pengar till att överleva dagen. Hon blev riktigt tacksam för att kunna byta ut sina trasiga plastkassar till en resväska. Maten fick hon från en av restaurangerna bredvid vårt boende så att hon inte svälter ihjäl. Förstod att det fanns en viss form av stöd till de hemlösa – men den begränsade sig till att läkare skrev ut/delade ut lugnande piller så att de mer eller mindre kände sig som zoombies. Detta får en att tänka till hur bra vi har det.

Imorgon hämtas vi upp kl 10.30 för transport till flygplatsen för att hämta ut vår hyrbil och så drar vi sakta ner längs västkusten till en liten ort Sines. Får se vad den lilla kustvägen bjuder på tills vi kommer fram.

Uppe med tuppen torsdag och beslutade att köpa Hop-On-Hop-Off för att få en uppfattning om hela staden och området. Vad ska man säga om den linjen vi åkte – jo att det är mycket backar och fina hus och att alla var mer eller mindre urblåsta efter drygt en timma. Steg av längs flodkanten och fikade på ett liiiitet cafe där vi hann med att fota både bakverk o port. Så påbörjade vi en riktig bergstigning. Gjorde ett besök i en kyrka på vägen uppför berget upp till Castello de Sta Jeorge (Portugals beskyddare och försvarare från 1600-talet).

Visar några bilder över hur det ser ut – allt från vackra vyer till mer eller mindre raserade eller ovårdade delar.

Stötte på ett stort hus med bild av Nobelpristagareni litteratur1998 Jose Saramango.

Vi hade planerat att ta spårvagn ner – men det fick bli en modern Tuc-Tuc istället. Med ganska trötta fötter samlade vi ihop oss ett par timmar innan det blev dags för middag. Den här gången på en Portugisisk restaurang och passade på att äta en Cataplana (typiskt plåtbunke med lock – där allt från havet finns samlat) Jättegott.