Tisdagens resa mellan Brighton och Torquay var drygt 32 mil och tog 7,5 timma! Vägarna här (som inte är rena motovägar) ger en medelhastighet på så där en 60-70 km. Man hinner knappt komma upp i fart förrän det är dags för nästa rondell. Och alla vägar går mer eller mindre rakt igenom alla små samhällen.

Vi lämnade Brighton i regn och rusk och anlände till Torquay i soligt och vackert väder. Men här är inte många plusgrader och de som finns känns inte varma eftersom vinden är riktigt stark.

Vårt första fikastopp försökte vi göra i en lummig/grönskande lund. Men vi hann inte ut ur bilen innan en stor maskin kommer farande från höjden och tutar och blinkar på oss. Där fick vi alltså inte stanna – kändes lite snopet. Så vi vänder och tar in på ett område som ser rätt vettigt ut. Nu var vi verkligen kaffesugna och kissnödiga. Det visade sig vara en parkering utanför typ ”Lantmännen” och längst in låg det en biltvätt. Men nöden har ingen lag – det blev stående fika vid bilen och besök bakom några sopcontainrar.

Halvvägs hittade vi en öppen Garden där vi rastade en stund och drack kaffe med mackor. Sen for vi vidare.

Huset som Vanja bokat är helt fantastiskt, det ligger högt med utsikt över havet och vi har en jättefin lägenhet.

Alldeles i närheten (nedanför kullen) hittade vi Kents Pub – en mycket populär sådan med riktigt god mat. Lite förvånande är det att man här i England kan ta med sina hundar in på cafe, pubar och restauranger.

Så avslutade vi tisdagen med att planera vad vi ska ägna onsdagen åt.

Vi kom iväg redan vid halvtio ner till Torquay centrum för att hämta ut lite mera Pund. Så långt var allt frid o fröjd. Men så börjar det tjuta riktigt ordentligt från Volvons hjul när vi var på väg upp till Cockingtown Village. Hm vad gör vi nu? Cockingtown var en ren idyll med gamla hus och herresäte. Här såg vi hur Cricketklubben förberedde dagens match genom att måla upp planen på gräsytorna framför det stora huset.

Här fanns en gammal kyrka som var över 1000 år och en riktigt fin ros-trädgård. Lite kul att de hade fått med en svensk variant! Vanja och Kerstin funderar på att anlägga en engelsk trädgård i Tranås och fotografen fångade tjuvarna när de stoppade på sig nya fröer.

Idag skulle vi vara riktigt engelska så det blev scoones och the istället för kaffe innan vi började leta reda på en bilverkstad.

Snacka om att det var bra service hos Kwik Fit. De tog snabbt hand om bilen, hissade upp den och plockade bort en liten svart sten utan att det kostade oss ett enda pund!

Det här lilla stoppet gjorde vi på vägen till Brixham – en stad några mil söder om Torquay. En trevlig bekantskap med många små butiker och mat/fikaställen.

Ja då var det engelsk mat som gällde – vi gjorde som alla andra – köpte fish and chips på ett take-away och satt och åt detta på kajen.

Nu har vi ätit fish and chips – och det känns som om det hade vi inte behövt prova.

Sista stället vi besökte var Coleton Fishacre – ett fullt beboeligt manour house och en trädgård med växter och träd från hela världen. Det var som att kliva in i 1920-talet – allt fanns kvar och man riktigt kände hur det måste ha varit att leva här.

Imorgon väntar vi oss ihållande regn på förmiddagen.

Tog tidig buss in till Brighton Center - vi var på plats innan de flesta öppnat upp sina små butiker. Vandrade upp till North Lane och utforskade alla små vintagebutiker och fikade med typisk engelska bakverk - sponge cake -(söta och lite torra) som ser ut som stora tårtbitar. Sen strosade vi runt och kikade på en massa fina byggnader på väg till Royal Pavilion. Om man aldrig sett ett vräkigt sommarhus - så finns det här. Byggdes för engelska kungahusets räkning under början av 1800-talet då George IV bodde här med alla sina älskarinnor. Tyvärr fick vi inte möjlighet att ta några bilder inomhus. 

Lunchen blev en överraskning - passade på att testa fish & chips (Hasse) och han fick in en jättestor tallrik med en enorm fisk och chips förståss - till detta en bytta med kokta ärtor(!!!) Vi andra valde sallad med kyckling o bacon och varje portion var lagom att dela upp på 2. Kerstins omelett kunde också mättat ett antal runt bordet.

Så gjorde vi ett besök i Brighton Flea Market i Kemp Town - en typisk engelsk loppmarknad i två plan. Påminner mycket om Engelska Antike Road-programmen.

Så styrde vi kosan mot Brighton Pier - en plats man tydligen måste besöka - fast jag begriper inte varför. En total blandning av alla sorters spel samlat på en o samma plats. Här kom myntleveranserna i skottkärror från maskinerna till växlingsplatserna. Precis när vi anlände till piren kom också det engelska regnet.

Besöket på piren har vi i alla fall gjort - och det räcker,

Hittade bussen hem och kvällen avslutades med att planera vägval för nästa resa fram till Torquay (en sträcka på mellan 30-32 svenska mil).

Tidig avresa från Tyskland vidare genom Holland och in i Belgien.

Plötsligt försvinner alla långtradare längs motorvägen – de samlas i flockar – fyller alla parkeringar och ser ut att ha helgstopp. Bilden som visar att vi fick en liten plats är bara en del – för på parkeringen stod det minst 300 långtradare!

Tänkte ta ett stopp i en liten by – Venlo - som visade sig bestå av minst 100.000 innevånare – och hittade till slut en p-plats i anslutning till centrum/tågstationen. Där i kanten av en stor rondell såg vi nämligen ett café/uteservering. Glada i hågen och riktigt matsugna möter vi skytteklubben som har sin årliga tävling/fest. Det är ett färgglatt gäng växtodlare som sedan 425 år tillbaka försvarat staden. Numera utses en kung som får regera över ”öldrickarna”. Vi blev på stående fot inbjuda till eftermiddagens/kvällens fester av nuvarande kung, Gissa om han var stolt över att dels få presentera sig och sin grupp och att få prata engelska med oss turister.

Men vi var som sagt på väg vidare västerut.

Vi hade bokat oss en natt på ett B&B i Aalter, några km utanför Brygge. Det låg ute på landet med höns, getter, får och hjortar intill trädgården. Vi hade en fantastisk kväll där med ost, vin, bröd och bouletävling (nu har vi blivit riktiga pensionärer). Tips för er som är ute och reser i den här omgivningen – boka in er på B&B Apollonia i Aalter – ni kommer aldrig att ångra er!

Ja så steg vi upp redan vid 7-tiden för den tredje dagens resa mot England via Frankrike och båten från Dunkerque till Dover anlöpte Dover vid 12-tiden.

Nu ställdes Hans på prov – att köra på vänster sida och tänk det gick bra hela vägen till Brighton.

Nu hade vi planerat att undvika motorvägar och valde därför slingrande vägar rakt igenom alla små orter längs kusten.

Första engelska lunchen intogs på The Bell Inn en Pub i Hythe. Här samlades byns gubbar längs baren, alla kände alla och alla drack öl. Vi kom in som något som katten släpat in – och beställde utan att veta vad vi fick. På tallriken låg en massa saker i samma bruna färg. Brödpudding, friterad potatis, kyckling och en boll med ris/rosmarin och till det kom det en tallrik överkokta grönsaker. Nu var vi visserligen väldigt hungriga – men den engelska maten har inte direkt imponerat ännu så länge.

Till slut kommer vi fram till Brighton Marina – ett område några km öster om staden. Hela området andas pengar och båtar. Vi har en lägenhet på 5:e våningen med häftig utsikt över alla båtarna. Avslutade vår första kväll i England med att gå ut och köpa hem 2 pizzor – inte låg de ens i närheten av de man kan äta hemma i Tranås.

Idag tar vi bussen in till Brighton för att strosa runt och se allt vi vill.                    

En lång dags färd mot natt. Nej natt blev det inte innan vi kom fram.

Lämnade Tranås vid 8-tiden oh drog söderut med första fikastoppet vid Laganrasten. Sen i god fart vidare och passerat Öresundsbron vid lunchtid. Äggmacka vid vägkanten innan färjan mellan Rödby-Puttgarten. Då hade vi kört ca 50 av totala 85 mil, Målet ett litet hotell i Oytern några mil öster om Brehmen.

Vädret var bara helt perfekt + 25 grader och i en fantastiskt fin trädgår (biergarten) blev det dags för kvällens huvudmål. 

Imorgon (läs idag) drar vi vidare ett 40-tal mil. Räknar med att se Brygge framåt kvällen.      

Uppe nästan med tuppen idag. Solen strålar från en molnfri himmel och vi ger oss ut för att handla lite dryck och lunchmat och fikar på ett superflott café. Asta parkerar sig vid poolen några timmar före och efter lunch. Sen blir det dags att checka in på Delta Airways. Det strular! Janne o Ingemar jobbar förtvivlat med att byta platser på två av flygsträckorna. Det går så där till att börja med - efter flera försök så har alla utom jag kunnat byta plats. Känns inte helt OK att sitta själv flera rader bakom de andra. Men skam den som ger sig - det gäller att ta nya tag och plötsligt "händer" det - jag har också fått plats tillsammans med mina vänner.

Så får vi också erbjudande om att vänta in annat plan mot ersättning - kanske beror det på att flygen i New York är inställda på grund av snöstorm. Vi nappar inte på detta - även om 500 USD skulle utgå som plåster på såren.

Vår altan blir vår tillflykt innan vi beger oss till Pelikan - ett jetsethotell med spa och trappor för bad direkt till havet från restaurangen. Det är här vi som förlorat Yatzymatchen bjuder våra motståndare på liten drink före middagen. Huvudrätten bestod av entrecote och ett gott spanskt vin. Nu har vi bara några timmar kvar till morgondagen som blir vår hemresdag.

Beräknad avresa onsdag 14.15 med mellanlandning i Atlanta och Amsterdam och hemkomst torsdag 13.40

Vi är medvetna om att flygtiderna kan komma att ändras.

Godnatt och tack för att ni följt oss på resan.                  

Sista dagen i Bavaro njöt vi fullt ut i solen innan taxin hämtade upp oss vid halv ett-tiden. Vi skulle ha en ca 2,5 timmars resa fram till Boca Chica. Allt gick som tåget - vi låg före rent tidsmässigt till det plötsligt tog stopp mitt på motorvägen. Det var vattenläckage och vi tog oss inte en meter till. Hade då bara 26 km kvar till målet. Varmt på vägrenen - alltså inte bara i motorn. Men stilleståndet blev nog bara ca 10 minuter innan det dök upp en räddare i nöden och vi fick packa in oss i en ny transport.

Väl framme i Boca Chica så har vi fått en taklägenhet med en enorm terass. Utsikten går inte av för hackor heller. Området är väldigt fint, en riktigt tjusig anläggning med pool och välskötta planteringar. Vår lägenhet har väl en del övrigt att önska - många trappor upp till femte våningen. Så vi springer inte upp o ner helt i onödan.

Idag har vi besökt standen - men den var inte mycket att ha. Och så fick vi ett par riktigt kraftiga regnskurar vilket gav oss anledning att ta en fika innan vi gick ut på turisgatorna och kollade in utbudet - samma krafs överallt!

Handlade lite smått o gott inför kvällen.

Asta o Ingemar låg nere vid poolen ett tag innan det blev eftermiddagsfika och dags för fotografering av gubbarna som kollar in havet och till slut inser att en rom o cola i jacuzzin fick duga.

Yatsytävlingen har nu gått in på slutvarven - just nu ligger vi -286 - det ser mörkt ut för vår del. Planerar därför hur vi ska lägga upp förlorarmiddagen i morgon kväll.

Sista dagen i Bavaro njöt vi fullt ut i solen innan taxin hämtade upp oss vid halv ett-tiden. Vi skulle ha en ca 2,5 timmars resa fram till Boca Chica. Allt gick som tåget - vi låg före rent tidsmässigt till det plötsligt tog stopp mitt på motorvägen. Det var vattenläckage och vi tog oss inte en meter till. Hade då bara 26 km kvar till målet. Varmt på vägrenen - alltså inte bara i motorn. Men stilleståndet blev nog bara ca 10 minuter innan det dök upp en räddare i nöden och vi fick packa in oss i en ny transport.

Väl framme i Boca Chica så har vi fått en taklägenhet med en enorm terass. Utsikten går inte av för hackor heller. Området är väldigt fint, en riktigt tjusig anläggning med pool och välskötta planteringar. Vår lägenhet har väl en del övrigt att önska - många trappor upp till femte våningen. Så vi springer inte upp o ner helt i onödan.

Idag har vi besökt standen - men den var inte mycket att ha. Och så fick vi ett par riktigt kraftiga regnskurar vilket gav oss anledning att ta en fika innan vi gick ut på turisgatorna och kollade in utbudet - samma krafs överallt!

Handlade lite smått o gott inför kvällen.

Asta o Ingemar låg nere vid poolen ett tag innan det blev eftermiddagsfika och dags för fotografering av gubbarna som kollar in havet och till slut inser att en rom o cola i jacuzzin fick duga.

Yatsytävlingen har nu gått in på slutvarven - just nu ligger vi -286 - det ser mörkt ut för vår del. Planerar därför hur vi ska lägga upp förlorarmiddagen i morgon kväll.

Nu har vi upptäckt att semestern börjar lida mot sitt slut. 

Här i Bavaro händer inte mycket. Vi får fylla dagen med strandliv varvat med små utflykter för att handla eller att gå ut och äta på någon liten restaurang. De typiska partybåtarna fylls flera gånger om dagen och de drar förbi under stim och stoj med hög musik. Några är mer än lovligt fulla när de kommer iland igen.

Vi nöjer oss med en rom o cola på landbacken.

Det finns inget att klaga på här. Visserligen har vi haft kraftiga vindar men de är verkligen ljumna och sköna. Några regnskurar har vi fått på oss. Lyckligtvis är det inte en massa försäljare på stranden - endast en som säljer stora snäckor och så finns det ett antal bazarer i källaren på ett gammalt nedlagt hotell.

En kull röda katter har flyttat in till oss. De bor och sover på vår altan - riktigt trevliga. Och de får lite mat ibland, men det viktigaste här är att se till att de får vatten.

Ikväll har vi käkat skinka, melon, kokta ägg och grönsaker och lite rostat bröd plus lite rödvin.

Så nu önskar vi er alla en godnatt - fast för er därhemma börjar väl dagen gry så smått.